anniemed

helgen har gått rysligt fort. ibland eller oftast, eller faktiskt alltid när niclas och jag umgås så vill jag att tiden ska stanna, fast ändå gå. allt känns så bra när han är med. jag hatar att vi inte bor nära varandra och jag hatar att känna smärtan i hela kroppen, som sträcker sig ut till varje tå och fingerspets när vi lämnar varandra, jag hatar att sakna honom så mycket så mitt hjärta gör ett dubbeldunk så det hoppar till i hela kroppen. just nu känns det som en evighet sen vi sågs, fast det bara är några timmar, och det känns som det är en ännu längre evighet tills vi ses igen. jag önskar.

som sagt så har niclas varit här i helgen, trots detta har jag jobbat vilket kändes jävligt pissigt vissa stunder när jag stog i kista och sålde en tröja på rean för 99kr när jag egentligen ville sitta på nått mysigt fik och umgås med niclas.så, det var denna dagsdos med niclas, för er!