anniemed

glad har jag varit nästan hela dagen. började med att N lämnade mej i hans lgh i karlskrona imorse, enochannan tår fälldes då(dåligt på dagen), väl framme i sthlm mötte jag upp cecilia och hennes jobb, som är min förövrigt nya vän, espressohouse. där kan man hitta gott kaffe, goa bullar, en fräsh brud vid namn cecilia och mej... man kan även hitta nya vänner där, vilket jag har gjort. idag var det andra gången jag sitter och småsnackar, eller småsnackar och småsnackar, vi har en livlig diskussion om livet, gud, människan och swineflue. japp, min nya vän vad nog en ca 50 år, hette säkert eva lundin efter en låda vin...
min andra vän där på espressohouse är inte lika intressant, hon och hennes man var ca 70 och hette kanske , berit och lars, och dansade folkdans.
.... min dag var det jag berättade om ja, började jobba 18.00, vem fan börjar jobba i en klädbutik kl 18.00? när vi i visby stänger så dags. fel! slutade 22.15 och är hemma nu. jag är råtrött.

plus detta, denna dag. när jag idag var i kista centrum för att hämta mina nycklar och skulle vidare tilll fridhemsplan så ser jag när jag är i rulltrappan att tuben står där, så jag smiter smidigt förbi i rullkön och börjar mina löparsteg mot dörröppningen, smäller rakt in i en gubbe, han fick ingen ursäkt bara ett argt mummlande från mej för jag tänker fanimej inte stå och vänta hela 10 min tills nästa skulle komma. PANG, och jag är fast mellan dörrarna. min feta röv var fast utanför medans kroppen var inne.. japp!, tror sthlm fortfarande har nått emot mej. sluta straffa mej.

min helg har iaf varit jätte bra för er som vill veta, N är också bra för er andra som vill veta. och förresten så har jag tänkt på detta med pömsig, (vuxenspråk) kan man någonsin vara pömsig? och vad fan exakt menas eller menar dom med det isf?.

jag har tänkt på det här med att fisa, fjärta, prutta,braka, kärt barn har många namn.
varför det är så genant att göra det offentligt, varför det ska vara så pinsamt och undangömt,. nej jag fes inte, nej jag behöver inte lägga av en brak, medans man sitter och kniper igen för att snart slinker den ut. haha!
visst att det kan lukta lite... hm, ja jag vet inte, konstigt kanske vi kan kalla doften? doften är ofta lite underlig.
men, att prutta är ju nått av det mest natruliga i människans värld, vi måste släppa ut luft för att kunna leva, tror jag?. synd då att nått så naturligt och nått som man verkligen måste få göra dagligen ska vara så genant.
häromdagen så gick jag i gamla stan, hade det mysigt, såg på jul skylltning, hade julkänsla, allt kändes allmänt bra. ett par gick framför mej, mannen släpper en redig brakare och kvinnan brydde sig inte ens. ett tag så tänkte jag, fy fan vad tråkigt, nu är verkligen all spänning i deras förhållande slut, allt det där man faktiskt bara vill göra när man är själv kan man då göra med sin partner. (för alla har väl saker man gör i sin ensamhet?). men sen några sekunder senare så tänkte jag om, fan vad skönt också! att man kan göra sånt tillsammans med sin partner, till en viss grad iaf. för att, som jag tidigare sa, en brak är ju nått av det natrligaste vi kan eller ska göra.

vet inte om jag är klar här med detta ämne eller om det blev ett avslut men jag kom av mej...

skämtosido, jag glömde lägga till det i förra inlägget under raderna som handlade om blondinbella.,
 verkligen skämtosido. fan jag gillar ju henne!, tydligen.
http://www.facebook.com/album.php?aid=126381&id=869115435#/photo.php?pid=3602148&id=869115435

nuni, nu ska ni få höra nått som iaf kommer få mina nämaste vänner att häpnas...
jag sitter och lyssnar på eminem.. är inte det, ja är inte det, nått?!.
en låt iaf, nu. house.

iaf, tack matilda för bilden på eva, ja, hon passar faktiskt i just den färgen, helt okej, eller kanske inte passar men ja som du säger så bär hon upp den. men jag vetifan om hon bär upp klänningen isig, för den ser faktiskt bara ut som en stor bakelse av 1000lager glasyr. men sen är den lila som hon bär inte riktigt lila, den kanske mer går åt hållet mörkröd, med en liten släng av lila inkastat. men tack matilda. men jag tror jag behöver lite mer bevis i form av bilder för att verkligen bli övertygad om att det finns folk som faktiskt klär i lila.

vad hände med blondinbella? vad hände? på riktigt?. blond, brun, nu ser hon ut som en tant i håret, det är fruktansvärt fult just nu tycker jag, och hur kommer det sig att hon klär sig och ser ut som en 35 åring i anstiket, håret och kläderna? vill man se ut som 35år vid 19års åldern? fan jag började ju nästan böla sönder mej när jag blev erbjuden sittplats, och inte fan ser jag ut som 35.... eller äldre,. har funderat lite mer på den incidenten förresten, jag tror hon raggade.... eller så ville hon faktiskt bara vara helt ärligt snäll.. och jag som trodde att det inte fanns snällhet här i sthlm? hm! iaf blondinbella, vad gör hon? jo, hon läser böcker äter chocklad, åker på spakvällar med nils och har myskvällar med andra par, skulle faktiskt inte förvåna mej om hon förtidspensionerar sig vid åldern 35.. med nils såklart. för dom jobbar ju som ett team, som vi alla säkert har läst henne skriva enmiljontvåhundratrettiotre ggr i sin blogg.
tackbella för sån rolig underhållning, tack!

förresten så vet jag fortfarande inte, säger man nyste eller nös?

juste i tidigare inlägg glömde jag berätta en liten, bara liten detalj (om den kissande sonen på fridhemsplan), pappan tog ju upp en tom petflaska som han sedan sätter framför pojkens snopp... efter så sätter han på locket och sätter den i ryggsäckes sido fack (som finns bara för att ställa sportdryck eller dylikt) och tro mej... detta var dylikt! det var nästan så man såg att det ångade sig om flaskan,... en förfärlig syn en lördags morgon med sol och allt!

kanske inte som många vet men iaf några så är lila en av dom fulaste färgerna jag vet, eller den kan nog utnämnas till faktiskt den fulaste färgen jag vet. iad så såg jag iaf en tant på tuben. hon hade på sig: lila klänning, lila kappa, lila diadem, lila örhängen, lila diamant i ringen, lila "botten" i klockan, lila väska, lila överallt, till råga på detta är dessa olika ateralljer?, lila saker hon bär... är i olika nyanser. tjusigt värre.
vet faktiskt inte varför jag tycker just lila är så hiskeligt ful, men det finns då ingen som passar i färgen.
jag har verkligen tittat mej runt och kollat mej för, på olika nyanser av hud, hår ögonfärg allt, och det är inget eller ingen som passar i färgen. så snälla!, om nån av er känner nån eller vet nån som faktiskt är fin i lila, skicka bild för fan... måste få se nån som passar i denna gräsliga färg.

imorgon är jag ledig, ska träffa kakan, tvätta, packa, beger mej nämligen neråt i landet på onsdag kväll.

svar till den anonyma kommentaren i inlägget under,:
jag vet faktiskt inte... känner man varandra om man umgås varje dag? eller är det bara "ytligt"förstå mej rätt. bara för att man umågs varje dag behöver inte det betyda att man lär känna varandra bättre. min N och jag vi umgås definitivt inte varje dag( eftersom vi har distans) och jag tycker vi känner varandra väldigt bra iaf, men definitivt inte fullt ut, jag har mycket som jag inte vet om honom och han om mej, och att man lär känna varandra fort är väl kanske en smaksak... det beror ju på hur mycket du vill lära känna personen och inte, och detklart man kan älska utan att känna personen fullt ut, men jag tycker man borde tänka om 1 eller 2 ggr innan man verkligen säger det, så att man verkligen helhjärtat menar det!

så, iaf så har jag blivit mycket gladare på senare tid, antar att det var emelie och jannike som gav mej lite energi, eller vi alla gav nog varandra några kilo energi till att verkligen klara detta till jul, och japp, jag har börjar räkna ner nu, till en massa olika grejjer faktiskt, men mest, JUL!
i lördags var jag ledig, det var sol och jag mådde underbart bra av det, och det märktes nog på alla att solen var efterlängtad, på nått sätt så blev alla glada och positiva, tänk att solen kan ge sån styrka och energi, att man kan bli så glad och att det kan göra ens dag så mycket bättre, vi styrs verkligen av solen.

då på denna underbara lördag med solen och allt, så åkte jag självklart till cecilia och käkade frukost, när jag sitter där mitt i frukosten så är det en pappa med son(självklart) som ställer sig mitt på fridhemsplan tunnelbana där uppe. drar av sonen byxorna, tar fram en tom flaska ur väskan och sätter den framför snoppen på sonen, och detta är mitt bland allt folk. uppe, precis utanför espressohouse. om han bara hade frågat hade cecilia säkert lånat ut toaletten. jag vet inte om det är jag som tänker dumt eller konstigt men jag tycker verkligen inte att man får eller ska göra såhär, och det är så typiskt, bara för man har barn så ska man kunna göra exakt hursomhelst, för mitt barn,blablablalbaaa.
samma sak detta med alla jävla barnvagnar, förra veckan blev jag självklart påkörd av en också, inte nog med att jag hade ramlat i en rulltrappa, vara allmänt ledsen och längtade hem, nej! en jävla sthlmsmorsa så köra rätt på mej med hennes utomjordiska barnvagn, jag säger aj! , hon tittar på mej som om jag var dumiheeelahuvet, för det var ju hennes väg ingen annan, nej för hon har ju barn!!! snäser och går vidare... inte ens ett förlåt.
så, jag är lite trött på att alla med barn tror att dom kan göra exakt hur dom vill, gå exakt hur som helst, gå in i folk, köra på folk, kissa och bajsa överallt. , men jag kanske tänker fel vet inte... men en sak är jag jävligt säker på, och det är jag inte är reda att skaffa barn iaf, och det är jag mycket glad över!

hoppas ni förstår nått i den här texten, för det gör inte jag!

tillbaka i sthlm, men har fått mycket ny energi från gotland,emelie,jannike, veromodavisby och mammaochpappa.
det känns helt otroligt skönt att november månad faktiskt börjar lida mot sitt slut, denna månad har varit förjävligt om jag ska vara ärlig, längtar dock till nästa vecka!
iaf så misssade jannikeochjag båten i torsdagsmorse.. inte det bästa vi gjort kanske, några hundralappar senare plus 35 minuter så är vi på brommaflygplats, jävligt smidigt faktiskt.

på senare tid har jag upptäckt hur intressant det är att prata om hur man kan älska så fort?, älska är ett väldigt stort ord med oerhört stor betydelse, iaf för mej! och man bör definitivt inte säga det om det verkligen inte menas. iaf så är det tex en tjej jag pratat med, har träffat sin kille i ca 4 månader, och hon älskade hon redan efter 2-3 månader kanske, visst att tiden inte har nån betydelse, men dom känner ju inte varandra än?, hur kan man älska nått man inte vet hur det är helt?. och hon,... hon tyckte det tog lång tid innan hon började älska honom,. iofs så betyder kanske inte lång tid för henne så som den gör för mej. men kul att hon älskar.
sen har vi ett annat exempel, på att flytta tillsammans väldigt fort, hon själv säger att det har gått fort och jävlar det har det, dom har känt varandra i 2 månader... och dom bor redan ihop, väldigt kul för dom, och jag är oerhört glad för min väns skull, men jävlar 2 månader, känner man varandra då?.

man har hela livet på sig att säga jag älskar dej, eller flytta ihop med sin älskade, förhasta er inte förens ni verkligen menar det.

 jag har blivit enormt känslig, grinar,bölar och fäller tårar titt som tätt. har nämligen kommit på att det är en person som har öppnat mej, eller det låter fel, eller? öppnat mej för känslor, antar jag!
iaf, som ni kanske har märkt så har jag gått och kärat ner mej, jajaja. och detta har då medfört att jag har blivit extremt känslig, kanske både negativt och positivt.  mycket positivt är ju att jag har N i mitt liv och allt där till med honom, blablalba, ni vet! det negativa är dock att jag inte alls har nån kontroll på mej själv och mina känslor, vilket känns frustrerande och jobbigt många gånger. då jag hamnar i känslomässiga situationer. förut kunde jag hålla band på mej själv och känslorna. men som folk säger, när man är kär gör man galna saker. och tro mej, ni skulle bara veta vad jag gör nu!
vet inte riktigt vad eller vart jag ville komma med detta mer än att skriva av mej och säga hur känslig och hur öppen jag har blivit med känslor. och där fick bloggen sig en käftsmäll med sin dagsranson av känslomässiga ord.

förövigt har jag tänkt på varför folk ofta äter tacos på fredagar?

tänk er, tänker. tänk att bara för att jag är hemma så kan jag må så himla mycket bättre, känna mej så himla mycket bättre, jag har verkligen njutit till tusen, exakt som jag gjorde förr! haft house av bästa kvalite på högsta volym och haft teater, skådespeleri, varit rockstjärna och martinez brothers på samma gång, det är fint, en syn för ögat må jag säga!

jag tror jag är lite mesig av mej, en mesig tjej liksom!, jag är väl lite överdriven och jag överdriver säkert om hur illa jag tycker om sthlm, jag intalar mej själv säkert dubbelt upp. och jag undrar nu varför jag tänker såhär? varför skulle jag intala mej eller överdriva om att jag faktiskt inte tycker om sthlm?, nej skit samma! nu orkar jag faktiskt inte tänka på sthlm, nu när jag är på gotland.



här kommer iaf en bättre bild, på en bra jävligt full killetjej!

japp, straffas det gjorde jag! jag tror jag bara blev lite smått förkyld(pga att man är dumihuvet och använder skinnpajen nu) men jag hoppas faktiskt att om det nu finns nån jävla influensa som heter svinisen, så hoppasjag på gud att det var en släng av svinisen jag fick, alltså blev jag straffad!

iaf, så känner jag att sthlm inte är min grej, tror jag? eller känner jag? eller jag vet inte för just nu håller huvet på att sprängas pga att jag tänker på sthlm och hur och vart och när?, så om ni inte riktigt fattar vad jag skriver just nu så är det förståligt, för ungefär så hörs och känns och ser allt ut i mitt lilla huve.
ledig i 3 dagar och det första jag tänker är att jag måste hem, hem till mammaochpappa, hem till jannike, hem till kissarna och hem till lukten, doften i vårt underbara hus. jag tror jag aldrig uppskattat doften av vårt hus så mycket som jag gör nu, plus detta, att det redan luktar gott så hade pappa bakat bröd, så när jag kom hem inatt från båten doftade det ännu godare.

dagarna på gotland ska spenderas väl, idag har jag njutit och jobbat, jobbat på en underbar arbetsplats med dom finaste kollegorna ni kan tänka er och den bästa chefen som finns. ska jobba imorgon också, kvällarna ska spenderas med mammaochpappa, och på onsdag så ska vi till wallers, trevligt gotland!

juste, till råga?. plus detta, att jag inte gillar sthlm allt för mycket har väl sthlm stad straffat mej med! med att göra så jag ramlar... i en rulltrappa! tack sthlm! tack för såren på benen och dom fantastiska brön/blå/lila blåmärkena på mina sexiga spiror.

nu  ska jag käka brödet som pappa gjort och drömma mej bort, nej inte bort utan önska att niclas vore här.

svinisen, det står överallt om denna influensa, nästan lite för mycket för att jag ska tro på det till ochmed.
och överallt pratas det om vaccinet och allt man inte ska göra och göra för att inte få svinis.
kunderna pratar om hur man inte ska röra kläderna, på bussen/tuben/ tåget så pratar den som siter brevid om hur man inte ska nudda varandra och man ska inte andas den luften jag har haft i i mej precis, nej, för då kan man få svinis. iaf så börjar jag sluta tro på detta!

tydligen, detta har jag hört iaf, det var en kvinna/tjej som tog detta vaccin och ja vadfan hände, det slog slint i huvet och hon kan bara gå baklänges nu... grattis! vaccinet kan ju fan förstöra livet mer än själva svinisen kan göra.. typ! sen har vi och ska 4 åriga kevin som ännu et exempel till att inte ta detta "farliga" vaccin, kevin 4år, tog spruta mot svinisen och slutade andas,... föll i koma! jaha, vad händer med världen? ska alla dö eller bli konstiga- konstigare? för att man inte vill ha svinisen och försöker sig ta nått dåligt jävla vaccin som förstör?!.
skämtåsido.

snart ses vi, snart, snart, bara 11 dagar kvar!
ni kommer hit, till min nuvarande hemstad.
det gör mej helt varm och lyckig i kroppen.<3

helgen har gått rysligt fort. ibland eller oftast, eller faktiskt alltid när niclas och jag umgås så vill jag att tiden ska stanna, fast ändå gå. allt känns så bra när han är med. jag hatar att vi inte bor nära varandra och jag hatar att känna smärtan i hela kroppen, som sträcker sig ut till varje tå och fingerspets när vi lämnar varandra, jag hatar att sakna honom så mycket så mitt hjärta gör ett dubbeldunk så det hoppar till i hela kroppen. just nu känns det som en evighet sen vi sågs, fast det bara är några timmar, och det känns som det är en ännu längre evighet tills vi ses igen. jag önskar.

som sagt så har niclas varit här i helgen, trots detta har jag jobbat vilket kändes jävligt pissigt vissa stunder när jag stog i kista och sålde en tröja på rean för 99kr när jag egentligen ville sitta på nått mysigt fik och umgås med niclas.så, det var denna dagsdos med niclas, för er!

jag skrev när jag blir gammal inte att jag redan är gammal...
igår så blev jag kallad tant och detta har hänt ett antal gånger, inte bara jag som blivit kallad för detta utan även mina vänninor, obs!!!!! jag är nyss fyllda 19 år. , jag har nästintill vant mej med att bli kallad tant, eller jag har iaf börjat acceptera detta nedlåtande uttryck, men..... idag så står jag på tunnelbanan, OBS står upp!!! en tjej, tjej säger men nämligen till folk som är i 19 års åldern, inte tant!!!! hon tittar lite snettuppoch bakåt åt mitt håll och tittar på mej, säger oj, vill du sitta här???? och reser sig, ,.. vaaaaaa????????
just nu sitter jag med munen på vidgavel så alla äckliga flugor kan flyga in här, frittfram. för jag är så jävla chockad. hur gammal är jag? egentligen?.

nog pratat om detta. iaf, min chef kan inte gilla mej allt för mycket,?. hon blev med än glad när jag kom med beskedet om att jag inte kunde jobba här uppe från jul till nyår... och innan jag sagt att det bara gällde jultillnyår så sa hon glatt, : jaha, så du kan inte jobba här längre?(med en glad ton). jag skiter fullständigt i henne och kör mitt race, för nu jävlar ska jag visa vilken säljare jag är!

blir nog inge med inlägg senare, eller förvänta er inte det..
ska hämta niclas nu, och sen lär jag vara jävligt pömsig...

   

varför är vi rädda för att hoppa av?
varför ser vi oss själva som förlorare och dåliga om man hoppar av?
varför känner vi oss dåliga även fast vi presterat allt vi kan och verkligen försökt?
varför ser vi själva nästan alltid som otillräckliga?
varför har vi alla sån jävla dålig självbild för?

detta har jag tänkt på idag.. det var nämligen en praktikant på vero idag som inte vågar hoppa av sin kurs(hon pluggar vidare) men varför? jo, för att hon är rädd för att andra ska se på henne som en förlorare? men är man en förlorare bara för att man inte vill längre? eller faktiskt inte klarar mer än man har gjort? alla ligger liksom inte på samma nivå, och tacka fan för det väl!

är jag en förlorare bara för att jag grinar lite på kvällen över att jag inte vill jobba här i sthlm? att jag saknar mina vänner och mina föräldrar? att jag vill hem!! är jag en dålig människa eller en förlorare bara för det?.

idag kom jag på.... varför jag inte mår prima just nu (förutom att jag inte har mysan, jannike,emelie mammapappa och niclas i närheten) så är det för att jag bor här, inte själva boendet, utan i sthlm, jag trodde verkligen att sthlm var en stad för mej, men jag blir helt tokig här, jag trivs inte alls och jag känner mej mest virrig dagarna långa. jag tillhör visby eller nån annan småstad. TAMEJHEM!

på veromoda idag kom det in ett ungt par, dom var i 20 årsåldern, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara uppfattningen om dom det första ögonkastet men något bakom flötet och typ, estet aktiga.
tjejen går fram och tittat på en pälsväst vi har, och säger nått i liknande stil med, åh kolla vilken fin! responen hon fick på den var inte positiv,..... tror jag!
han ställer sig mitt i butiken och skriker jävla hamsterjävel!!!!!!! och går.
positivt eller negativt? hm!
jag undrar verkligen hur mitt fejs såg ut när jag sa hejdå till den unga knappt galna killen går ut med raska steg...

P.s jag saknar veromoda visby sjukligt mycket! D.s