the art of farting

jag har tänkt på det här med att fisa, fjärta, prutta,braka, kärt barn har många namn.
varför det är så genant att göra det offentligt, varför det ska vara så pinsamt och undangömt,. nej jag fes inte, nej jag behöver inte lägga av en brak, medans man sitter och kniper igen för att snart slinker den ut. haha!
visst att det kan lukta lite... hm, ja jag vet inte, konstigt kanske vi kan kalla doften? doften är ofta lite underlig.
men, att prutta är ju nått av det mest natruliga i människans värld, vi måste släppa ut luft för att kunna leva, tror jag?. synd då att nått så naturligt och nått som man verkligen måste få göra dagligen ska vara så genant.
häromdagen så gick jag i gamla stan, hade det mysigt, såg på jul skylltning, hade julkänsla, allt kändes allmänt bra. ett par gick framför mej, mannen släpper en redig brakare och kvinnan brydde sig inte ens. ett tag så tänkte jag, fy fan vad tråkigt, nu är verkligen all spänning i deras förhållande slut, allt det där man faktiskt bara vill göra när man är själv kan man då göra med sin partner. (för alla har väl saker man gör i sin ensamhet?). men sen några sekunder senare så tänkte jag om, fan vad skönt också! att man kan göra sånt tillsammans med sin partner, till en viss grad iaf. för att, som jag tidigare sa, en brak är ju nått av det natrligaste vi kan eller ska göra.

vet inte om jag är klar här med detta ämne eller om det blev ett avslut men jag kom av mej...


Kommentarer
Postat av: Emelie

<Hahah, jag gillar rubriken :)

2009-11-27 @ 11:23:40
URL: http://emeliewahlberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0