i den värld som är min

svar till den anonyma kommentaren i inlägget under,:
jag vet faktiskt inte... känner man varandra om man umgås varje dag? eller är det bara "ytligt"förstå mej rätt. bara för att man umågs varje dag behöver inte det betyda att man lär känna varandra bättre. min N och jag vi umgås definitivt inte varje dag( eftersom vi har distans) och jag tycker vi känner varandra väldigt bra iaf, men definitivt inte fullt ut, jag har mycket som jag inte vet om honom och han om mej, och att man lär känna varandra fort är väl kanske en smaksak... det beror ju på hur mycket du vill lära känna personen och inte, och detklart man kan älska utan att känna personen fullt ut, men jag tycker man borde tänka om 1 eller 2 ggr innan man verkligen säger det, så att man verkligen helhjärtat menar det!

så, iaf så har jag blivit mycket gladare på senare tid, antar att det var emelie och jannike som gav mej lite energi, eller vi alla gav nog varandra några kilo energi till att verkligen klara detta till jul, och japp, jag har börjar räkna ner nu, till en massa olika grejjer faktiskt, men mest, JUL!
i lördags var jag ledig, det var sol och jag mådde underbart bra av det, och det märktes nog på alla att solen var efterlängtad, på nått sätt så blev alla glada och positiva, tänk att solen kan ge sån styrka och energi, att man kan bli så glad och att det kan göra ens dag så mycket bättre, vi styrs verkligen av solen.

då på denna underbara lördag med solen och allt, så åkte jag självklart till cecilia och käkade frukost, när jag sitter där mitt i frukosten så är det en pappa med son(självklart) som ställer sig mitt på fridhemsplan tunnelbana där uppe. drar av sonen byxorna, tar fram en tom flaska ur väskan och sätter den framför snoppen på sonen, och detta är mitt bland allt folk. uppe, precis utanför espressohouse. om han bara hade frågat hade cecilia säkert lånat ut toaletten. jag vet inte om det är jag som tänker dumt eller konstigt men jag tycker verkligen inte att man får eller ska göra såhär, och det är så typiskt, bara för man har barn så ska man kunna göra exakt hursomhelst, för mitt barn,blablablalbaaa.
samma sak detta med alla jävla barnvagnar, förra veckan blev jag självklart påkörd av en också, inte nog med att jag hade ramlat i en rulltrappa, vara allmänt ledsen och längtade hem, nej! en jävla sthlmsmorsa så köra rätt på mej med hennes utomjordiska barnvagn, jag säger aj! , hon tittar på mej som om jag var dumiheeelahuvet, för det var ju hennes väg ingen annan, nej för hon har ju barn!!! snäser och går vidare... inte ens ett förlåt.
så, jag är lite trött på att alla med barn tror att dom kan göra exakt hur dom vill, gå exakt hur som helst, gå in i folk, köra på folk, kissa och bajsa överallt. , men jag kanske tänker fel vet inte... men en sak är jag jävligt säker på, och det är jag inte är reda att skaffa barn iaf, och det är jag mycket glad över!

hoppas ni förstår nått i den här texten, för det gör inte jag!

Kommentarer
Postat av: Lotta

Du är söt Annie!! O jaaa man blir irriterad på folk som är nördigt omogna och inte kan le och ursäkta om de råkar gå på eller meja ner en med mastodantbarnvagnar....men det är bara o tänka på att de antagligen har tusen gånger värre liv än en själv och man får vara GLAD att man inte är som de!!!

Syns till jul pudding!

2009-11-23 @ 17:07:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0