anniemed

nu har jag tänkt att faktiskt berätta om en av mina sämsta sidor för er. men bara om ni lovar att inte dra nytta om av det om tillfälle ges. det är såhär va, att jag är något så stört svartsjuk, svartsjuk så att jag blir helt tokig i huvet och börjar se tomtar. jag fattar inte varför jag är så svartsjuk så att det kuckelikuar i huvet på mej.
jag vet ju att det är det mest "avtänande" som finns, och att ju mer svartsjuk jag är så stöter jag bort min kärlek. jag vet att om min kärlek nu skulle vara otrogen så skulle det inte finnas nån kärlek längre, för då skulle det vara över, jag vet att jag är dumihuvet som tänker på allt tusenggr om då jag inte ens har någon anledning.
genom sig själv känner man andra!
allt säger sig själv.
så exakt som oro inlägget, så ska jag och vi alla som läser denna blaska sluta upp med att vara svartsjuka,.
från och med nu.